Alla som kommer ihåg svt:s nöjessatsning Nancy och Carina räck upp en hand.
Vi befinner oss på Dailys i Stockholm och det är i mitten av 80-talet. Eva Dahlgren har svart polotröja och är hippast i stan, ordet kult används om allt som känns lite innovativt, Ingmar Bergman anlitar Imperiet för att göra musik till sin Dramaten-uppsättning av Hamlet, blodfläcken på Sveavägen är fortfarande synlig och svenska politiker har ännu inte gett upp tanken på att man i tv kan ge folk sådant de inte visste att de ville ha.

Vem visste att de ville ha Fläskkvartetten? Vem visste det förrän den kvällen då de gästade skönandarna Nancy och Carina? Vi hade ju aldrig hört något liknande. En stråkkvartett som lyckas förena klassisk musik med primitiv industrirock och rytmer från dansgolven. Ett band som är lika mycket musikakademi som svartklubb.

Den instrumentala debutskivan Köttbit (1987) ger Fläsket en så kallad kultstatus. Men det är när Freddie Wadling kliver in i bilden som det verkligen börjar hända saker. Slitz, som på den här tiden fortfarande är en seriös musiktidning, gör ett reportage från studion när Freddie sjunger in det som ska bli kvartettens första hit, covern Over The Rainbow. Freddie har aldrig sjungit låten förrut men går in i sångbåset och sätter den på första tagningen - vilket anses som häpnadsväckande i ett 80-tal där man kan ägna en vecka åt att ställa in trumljudet.

Fläskkvartetten går från att spela på jazzklubben Fashing till rockklubben Gino där de drar en storpublik. Kvartetten ser ut som castade för en Fellinifilm och det blir på gränsen till freakshow när Freddie Wadling och poeten Bruno K. Oijer dyker upp på scen. Orjan Högberg, kvartettens rockstjärna, vrider sig och kränger på galenskapens gräns med sin viola, Johan Söderberg ser ut som ett lyckligt kärnkraftverk bakom trummorna, cellisten Mattias Hellden, som alltid rak i rygg med en påtänd koncentration i blicken, jämte snyggingen på cello, Sebastian Oberg. Och längst ut på kanten, violonisten och geniet med det härjade ansiktet, Jonas Lindgren. Han ser ut som om han ska självantända i slutet av konserterna. Man kan bli lite orolig för honom, och för Orjan.

Men det är ingen fara med någon av dem. Jonas bor med fru och tre barn i en Enskede-villa. Orjan har sex barn med samma kvinna. Och båda jobbar hårt. Jonas och Orjan är de som skriver de flesta låtarna till Fläskkvartetten. Orjan står bakom de flesta av de snabba, hysteriska låtarna som är så starkt förknippade med Fläsket medan Jonas är lyrikern.

- - -

1993 kommer plattan Flow som introducerar Fläskkvartetten, eller Fleshquartet som de har börjat kalla sig, för en bredare publik. En rad kända artister sjunger och rappar på plattan. Singeln Dancing Madly Backwards blir en hit och kvartetten får sin första grammis, i kategorin årets album. (fleshquartet.com)

- - -

Fleshquartet - Flow 1993
(MVG Records)

 1. Alap Yours
 2. Dancin Madly Backwards
 3. Possesed
 4. It Wont Hurt Me
 5. Walk
 6. Zog T
 7. Hettan
 8. Were All Happy
 9. Space
10. Satellite
11. I Wish
12. Someone Like Me
13. Werner
14. Burn For You
15. Miniatyr
16. Fleshtime


Mattias Hellden, cello
Orjan Högberg, viola
Jonas Lindgren, violin
Johan Söderberg, percussion, samples, drums
Sebastian Oberg, cello
Freddie Wadling, vocals
Stina Nordenstam, vocals
Tim Wolde, rap